Dagens Nyheter – 21 juni 1867, sida 1

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÅOK. FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) Orden tycktes göra ett djupt intryck på munken. Hans mörka ansigte böjde sig ned och han tillslöt ögonen; medan löpparna hårdt sammanpressades. Säkert framkallade ungersvennens ord. en strid inom honom, som han måste anstränga sig för att betvinga. När han efter ett par ögonblick åter slog upp ögonen, var dock blicken lugn som vanligt; — Du säger det, son — sade han — jag har ingen, rätt öfver dig, men jag håller dig kär mer än andra och jag känner verlden.:.. Jag ville gerna. se Engelbrekts fosterson lycklig, se derför tänker jag på dig mera, än jag kanske har rätt till. Förlåt fader Johannes det, Herrman, för hans välmenings skuld. — Käre fader — återtog Herrman; — Så mente jag väl icke.:.. mitt sinne är häftigt. I hafven dock rätt att tala till mig äfven i detta ärende, I som ären Engelbrekts vän och som näst Gud räddat mitt lif. — Jag och björnen, ja! — log munken. — Men skämtet har sin tid, jag har något af vigt att säga dig... du må, taga det, huru du vill, men klok är den, som lyder en god väns råd .... — Tala; fader, jag hör dig...!