Dagens Nyheter – 21 juni 1867, sida 1

Mm MIM Mm MM — Nej, nej.... jag vill tala till punkt. Grefvedottern var försvunnen, .och hvarje spar ning efter henne var fåfäng. Barnet, en gosse; vår lemnadt åt den sörjande fadren.:.s från gården hade hon endast tagit med sig en ung häst, som hon fått af sin man...: Åter gjorde munken ett uppehåll. Upprepandet af dessa minnen tycktes vara svårare, än han ville tillstå. — Såg han aldrig sedan sin rymda hustru? — sporde Herrman. — Jo, han såg henne... i konungens gård vid en annans sida och med ett annat namn . .. Se der har du min väns historia. Göken kan lägga sitt ägg i ett sparfbo; men sparfven kan aldrig leka med örnens ungar, . — Dermed kunnen I dock icke sluta eder väns historia; sade Johannes. Mig synes att ban bört tala med den mannen; vid hvars sida han fann sin hustru .,:: — Han gjorde det — genmälte munken med en djup ihålig stämma — och hans sinne rann till; så att han blef en mördare. ::;: Efter den dagen varhan sig ej mera lik:::. Han tillbragte dagar och nätter under sorg och botöfningar, tills. ... — Tills döden befriade honom; :— Ja, du säger det, — tills döden befriade hohom ;.. — Och nu fruktar du, fader, att något liknande skall blifva min lott; om jag skulle vinna grefvedottern .:.— Bondesorens lycka blommar sällan under herremannens tak... : — Bondeson. : . Vet du då, att jag är bondeson? — frågade Herrman i den högsta spänning;