Dagens Nyheter – 21 juni 1867, sida 1

oc Jag vill tala om för dig en historia från min ungdom; Den liknar i någon mån din egen historia, fast den, som jag vill berätta, är fullt afslutad, men din är blott påbegynt: Jag hade i min ungdom en vän; det var en rask och dugtig sven, bondeson liksom jag, och på långt håll slägt med Engelbrekt. Vi uppväxte tillsammans, vi tre, och den ene hade ingen hemlighet för den andre, fast min vän och jag voro hela femton åren äldre än Engelbrekt. Hans fader och moder dogo tidigt; och derför uppfostrades han. hos Engelbrekts fader, så att han var Engelbrekts fosterbror. Allt var för oss gemensamt, yåra lekar .liksom våra öfningar, till hvilka äfven hörde den sällsynta konsten att skrifva och läsa. Men Engelbrekts fader hade en gammal munk i sitt hus, och den gamle mannen ville visa sin tacksamhet på något sätt; och så lärde han oss klerkernas konst, ty äfven jag fick vara med derom, Så långt ser du är din och min väns historia hvarandra lika. Du är också fosterson i en Engelbrekts hus och en munk har lärt dig klerkdom. — Som I sägen, fader, så långt är det min egen historia; fast jag varit ensam, och I voren tre; — Historien är ock densamma för en del af det följande. Det var på den oroliga tiden, då de svenske herrarne afsatte konung Albrekt och tillkallade Margareta. Här uppe i Dalarna brukade då vistas en af konung Albrekts män, en förnäm herre, som kade en underskön dotter. Namnen göra intei till saken, de måste förblifva min hemlighet. Men min vän lågade. snart af kärlek till den förnäma jungfrun; och