Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 3

— Var dock ej för närgången, goss: — varnade patern — din fader sitter ännu i tornet, och fogden har icke glömt den smälek; han led då du undkom från Borganäs. — Hvad den saken angår — genmälte Erik i det han nalkades dörren — så är jag dock nu i Engelbrekts tjenst : :.. Hvad betyder dessutom mitt lif, om jag dermed kan vara Herrman och dig till någon nytta. — Gud vare med dig, gosse! — sade dertill fader Johannes och Herrman nickade vänligt till afsked: Sedan Erik aflägsnat sig; fattade munken Herrmans hand; Det var, som om han velat känna honom på pulsen; men han fortfor att qvarhålla den; och Herrman fästade på honom en frågande blick. — Hvad tänken I, fader — sporde han. — På dig och Agnes — svarade munken lugnt och allvarsamt. — Mig och Agnes — utropade Herrman; förrådande sig både genom uppsyn och röst — I ställen der tvenne namn tillsammans, som ; . ; : — Som svårligen kunna nämnas tillsammans — ifyllde munken — ja, så är det, son — och just derför tänker jag på eder båda. — I skolen hafva mycken tack derför — vidtog Herrman med en flammande blick — men betänken tillika, fromme fader, att jag dock råder sjelf öfver mina tankar och handlingar. ; (Forts.)