Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 3

— Visshet har jag icke, men misstanken är nog... jag anklagar icke fogden; jag vill blott rädda grefvens dotter; om något skulle hända. ::: — Var då lugn; min son, ty hvad som i det afseendet kan göras är gjordt. Grefve Hans rider med stort följe och han skall icke lemna sin dotter från sin sida. — Ringa är faran midt på ljusa dagen; och på vägen ..:. meu för den som har onda anslag äro nattens timmar de bästa, och hans vägar kunna oftast icke finnas, förr än olyckan är skedd. — Äfven för detta är sörjdt; stolts jungfrun går aldrig ut utan att vara följd af säker betäckning; och nattvandringar lärer hon väl icke företaga sig .:.. Munkens öga hvilade härvid med en viss skärpa på Herrman; som icke kunde dölja; haru djupt han berördes af paterns både ord och blick. Dock låg det äfven värma i denna blick. Det var icke en fremlings, utan en väns. Och liksom för att visa den orolige ungersvennen; huru nära hans tillfrisknande låg honom: om bhjertat, sade han i det han vände sig till Erik, som satt på bänken vid dörren: — Försigtighet är dock alltid en god regel! Du Erik är en flink gosse och det kan icke vara ur vägen att hålla ett säkert öga på fogden och hvad ban tager sig till. Du kan åtaga dig den saken; menar jag! Gossen flög upp, som om det gällt lifvet. — Säkert kan jag det; fader Johannes; och I skolen få säkra tidender; det kunnen I räkna på. z