Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 3

plötsligt och reste sig upp — jag vill till häst i morgon dag! — Bråda beslut äro sällan goda; Herrman — inföll patern, hvars öga dock fortfarande med välbehag följde svennens rörelser. — Eget förefaller det mig ock; att grefvens afresa skall fresta dig att spilla ditt unga lif; då du väl vet att det kan offras för något vida högre ::. Lita på mig; här väntar oss bistra tider; då Sverges land kan behöfva en stark arm och ett modigt hjerta. Se Engelbrekt; din fosterfader; väntar att finna dig på din plats; son; när stridsluren kallar. :;.: — I viljen väl ej; fader Johannes; att medan jag väntar derpå; jag skall låta huggormen lefva; om jag kan med min fot t trampa sönder hans giftiga hufvud. — Du talar till hälften i gåtor, son — genmälte munken — lyckligtvis har jag nyckeln till dem. Johan Wale eller huggormen; om du hellre vill kalla honom så; skall ej nå det byte, du syftar på. Grefve Hans är förberedd . :.: — Han skall ej nå sitt byte — upprepade Herrman — veten I då så visst, hvilket högdjur det är, han jagar? — Jag vet det.... — Så sägen det då fritt ut; om jag skall tro eder. i — Tror du Herrman; att äfventyret på Jätturn är en hemlighet för mig? — sporde munken, — Jag vet att du der räddade grefvens dotter om icke från döden; så från något som är värre än döden. Men vet du då så säkert; att det verkligen var fogden på Borganäs; som utskickat karlarna? -