Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 2

Article Image
Bätteg.och polisnyheter, Poliser. Honett ambition. I går förekom bland andra följande mål i polisdomstolen: : Domaren: Ropa på målet angående åkaren Eriksson mot hembagaren Larsson. Åkaren Eriksson framträder genast, och, efter något parlamenterande med den ropande konstapeln, äfven Larsson. s Nos Domaren (till Larsson): År detta hembagäten Larsson? Den tillfrågade: Neej! Domaren: Heter ni inte Nils Petter Larsson? Larsson: Joo. Domaren: Ar ni icke bagare? Larsson: De ä klart. Domaren: Nå, hvarför står ni här och nekar för ert namn då? Larsson (med värdighet): Herr domaren behagade oppsalvera, att jag är bur-skaps-bagaremästare, å inte bara hembagare. Domaren: Bur-skaps-bagare-mästare? Ni menar väl, att ni i Stockholm vunnit burskap i och för idkande af bagerirörelse? Man får således säga bagaremästare. Duger det? Larsson (förtjust, bugande sig): Jaha, det duger, för det låter trefligare. Domaren: Jaså, nå, åkaren Eriksson här har uppgifvit, att ni den 13 dennes öfverfallit och slagit honom. Ar det sannt det? Larsson: Jag?... slagit den der?... lyckas inte!... Jag är bara här som vittne. : ; Eriksson (tvärsäkert): Jo, det är han som aslåtte mej, de ä då bestämdt. Domaren: Hör Larsson, Eriksson påstår bestämdt att han fått stryk af Larsson. t Larsson (gnuggande händerna): Hör på, min bästa herr domare, skulle jag händelsevis kunna få upplysning om, hvad det handlar om? Domaren: Har ni inte hört, att Eriksson påstår att ni slagit honom! Larsson: Nehej, det slår inte in; de ä osannt. Eriksson: Joho! : Domaren: Ni nekar således? l Larsson: Ja, jag är inte karl att ta emot nån ögn. Domaren: Kan Eriksson skaffa vittnen? Eriksson: Ja gudbevars. Domaren: Då uppskjutes målet till om fredag. Adjö. for arsson: Tjenare! En som kör öfver sig sjelf. Nästan dagligen har man tillfälle observera på hufvudstadens gator, huru åtskilliga personer nästan göra sig ett nöje af att köra med en fart och ett öfverdåd, som kan vara lifsfarligt ej blott för dem sjelfve, utan äfven för andra, som vandra fram. Ett exempel härpå hade man sednast i går e. m., då -en person, som uppgaf sig vara i tjenst hos en destillator, kom körande i stark traf Drottninggatan utför. I hörnet af Karduansmakaregatan föll han nemligen af åkdonet, på hvilket han satt å en ankare, hvarvid ena hjulet gick öfver hans ben, som dervid så illa skadades, att han måste föras till bemmet.

20 juni 1867, sida 2

Thumbnail