Dagens Nyheter – 20 juni 1867, sida 2

förenade sig till en; och han kände sig liksom stärkt deraf; en känsla af samnad kraft genomströmmade honom och han tillslöt sina ögon; medan hans läppar uttalade namnen: Engelbrekt och Agnes: Det var dagen derpå; som pater Johamnes hade blifvit så belåten med hans helsotillstånd. — Mod Herrman — sade han — det går framåt med stora steg: : Det var en vacker junidag; halfannan vecka. derefter. Herrman satt påklädd i sängen: Han var blek och matt, men krafterna återkommo med hvarje dag, och snart skulle han åter få komma: i rörelse; Det hade pater Johannes lofvati Och detta löfte var den bästa balsam för Herrman; han smålog, der han satt i sängen; när han tänkte på att han åter skulle få bestiga sin kära Brand och ila bort; sin foster-: fader till mötes: Då öppnades dörren; och Erik kom insprin-: gande; Han hade synbarligen ansträngt sig för: att komma fort. — Vigtiga nyheter månde du nu medföra; Erik — sade dervid Herrman och såg leende: på den andtrutne gossen. — Fogden kommer — svarade Erik: — Fogden : : . hvilkendera? — Fogden på Borganäs; Johan Wale; han har väl tjugu svenner med sig ock han red så dammet stod som en sky omkring dem: Ett drag af ovilja flög öfver Herrmans ansigte och han såg på sitt svärd, som hängde på väggen midt emot: Erik märkte det och nedtog svärdet från Väggen. samt gaf det åt