Dagens Nyheter – 19 juni 1867, sida 1

och: dessutom tror du väl att din stolte fader, Cecilia, skall taga af nåd hvad han vill hafva med full rätt? — Det var icke jag; utan konungen som gaf honom hans ära åter.... — ÅAran, barn, gifves ej af någon menniska, hon är ingen nådegåfva, hon förvärfvas af mannen sjelf; och en gång mistad, är det endast lagen, som kan återskänka henne, icke konungen, Och ou Cecilia skall du sjelf.besyara min fråga, om du vill följa mig åter till din fader och din, syster; tro mig, det är den enda vägen till försoning och förlåtelse, -—I lofven dock att tala till min fader om mig? — Det hafver jag lofvat...! Men du svarar icke på mitt spörjsmål? — Har du sett musselskalen, som pryda pilgrimernas rogkar, när de återvända från det heliga landet? Jag är en sådan liten pilgrimsmussla, som blifvit fästad på konung Eriks mantel; icke vet jag, om det någonsin funnits Inom mig något af den äkta perla, som pilgrimens ! mussla omslutit, men jag beder natt och dag Guds moder derom; och kanske, fast verlden blott ser det toma skalet, är jag numera den enda; som kan leda konungens sinne i den riktningen; som. :;.: som salig drottningen ville. Se der hafven I mitt svar, Engelbrekt! Iogen annan än döden kan sprätta musslan från konungeng mantel. Hon gömde vid dessa ord sitt hufvud vid Kerstins bröst och snyftade konvulsiviskt. Derpå försvann hon hastigt ur rummst; Afven Kerstin kunde med -möda återhållg sina. tårar; när hon. såg den sorg som atmålade