Dagens Nyheter – 18 juni 1867, sida 2

relse — och Cecilia skall aldrig; hören I det Engelbrekt, aldrig lemna konung Erik. Det har hon i arf från fader och farfader, att hennes vilja är oföränderlig, och ofta synes hon mig i sjelfva sin förnedring kunglig: Gud och den heliga jungfrun förlåte henne för hennes kärleks skuld. — Men tiden skyndar — tillade hon — och ögonblicken äro dyrbara; viljen I; när en gång I kommen till talså med min broder; föra en helsning till honom från mig och Cecilia... ? — Ja; ja, det vill jag; men tänken I väl; att den helsningen skall gifva honom nigon glädje: I hans ögon är dock alltid Cecilia: i. dubbelt afseende brottslig, hon har lemnat: klostret utan hennes faders samtycke öch Emöt: hans vilja . :: — Men hon var aldrig klostervigd; något löfte band henne icke! — Väl det; Kerstin, men Erik skall aldrig glömma, att hans vilja gäckats. s Dörren till det adgränsande rummet, som under hela tiden stått på glänt och än öpp! nats något mera; än åter slutits till; alldeles som om någon stått der; eburu icke de:samtalande; åtminstohe icke Fögelbrekt, hvilken! stått med rygget vänd mot denna dörr, märkt det — denria dörr öppnades nu helt och ev bildskön qvinna störtade i: och kastade sig för Engelbrekts fötter. (Forts.)