Dagens Nyheter – 18 juni 1867, sida 2

Engelbrekt fattade deltagande den sorgsna qvinnans hand. — I ären hårdt pröfvad här i tiden; Kerstin — sade han — men herren agar den han älskar. Vi skola förtrösta på honom: Cecilia är straffvärd, och bäst vore, om hon ville slå denna kärlek ur hågen. Annu är tid att vända för ett rent sinne och en kraftfull vilja. -8e, Kerstin, jag vill taga eder med mig, både du och Cecilia skola fiona skydd under mitt tak.:.: — Nej; nej — afbröt den gamla, medan ett par tårar skymde hennes blick -— slikt lärer aldrig hända; Cecilia älskar kungen; honh offrar för honom allt; och. .den stnälek bon i denna dag fått lida skall fästa henhe ännu mera vid honom; — Och konungen? — Han älskar äfven henne, och kanske hade hon, om hon så velat lyda mitt råd, nu varit konung Eriks drottning. — Så månde du med skäl sörja, Kerstin : . ;. Att en menniska felar, det kan jag lätt fatta och förlåter gerna, men att hon icke vill ångra och bättra sitt fel — det förstår jag ej. Dock väl med den saken; Cecilia har bedt mig komma för att mottaga en helsning till hennes far. Icke är jag rätte mannen dertill, ty Erik och jag hafva icke på månget år talat ett ord med hvarandra, och när det sist skedde; ville han icke lyssna till mig, utan vek bort, som om han sett ett ondt spöke. Dock vill jag taga hennes helsning med mig; måhända skall den dagen komms; att jag kan framföra den: — Tack Engelbrekt; du är dock densamme som fordom; du drager dig ej tillbaka för syn