Dagens Nyheter – 18 juni 1867, sida 1

Dot internationella fredsförbundet. Se här detta förbunds program: 1 betraktande af att satsen Si vis pacem para bellum (om du vill ha fred, så rusta dig vill krig) hittills städse blifvit af händelserna vederlagd; att de stående armeerna, långt ifrån att vara en borgen för hvarje nations säkerhet, tvärtom till följd af det kiigiska sinnelag, som genom soldatlifvet näres och uppväckes, blifvit en anledning till oupphörliga stridigheter mellan grannländer; att denna ständiga krigsrustning är egnad att låta begreppet af styrka undertrycka rättsbegreppet; att ur politisk synpunkt den väpnade freden, oriktig i anseende tillsjelfva sin princip, sorglig med afseende på sina resultater; verkar i högsta måtto skadligt, emedan alla folk derigenom föranledas till att göra öfverdrifvet stora ansträngningar för sitt försvarsväsendes fullkomnande; att å ena sidan en sådan sakernas ordning icke kan fortfara utan att medföra folkens ruin och å den andra att, då dessa ansträngningar kostat nationerna alltför mycket för att man skulle vilja låta dem blifva alldeles onyttiga, eröfringslusten vaknar; att ur ekonomisk synpukt mycket ondt åstadkommes af att menniskor ryckas från den borgerliga verksamheten, afvänjas att arbeta och lära sig uteslutande vörda styrkan; att detta system icke allenast bämmar produktionen för det närvarande unter torde komma attgöra det Arr mera framdeles; att, om sådane förvecklingar i Europa skulle inträffa att det allmänna rättstillståndet, nationernas frihet; värdighet och oberoende icke skulle kunna upprätthållas annorledes än genom krig, medborgarne i hvarje förorättadt land säkerligen komme att frivilligt gå man ur huse; ett förhållande som innebär större garantier för folkens säkerhet än de stående armåeerna, hvilka ruinera dem de skola försvara; i betraktande af allt detta förklara vi, att vi på det högsta ogilla det nu herrskande systemet, ty krig blifva oundvikliga; så länge ett krigareyrke finnes; och att vi protestera mot de stående armöerna och påyrka, såsom ett öfvergångsmedel, bildandet af ett friviliigt nationalförsvar i alla länder, emedan genom ett sådant den råa styrkans alltför etora inflytelse i förhållande till folkens intellektuella och moraliska krafter lättast motverkas och ominteigöres. Allmän afväpning, frivilliga försvarare af fosterjorden! — se der det valspråk vi skrifvit på vår fana. Följande nationer äro redan representerade i det nya förbundet: Frankrike, Tyskland, England, Belgien, Ungern, Danmark, Ryssland; Sverge och Schweitz.