ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÅOK, FÖRSTA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) 1 det yttre rummet stodo drabanterna på ömse sidor. om dörren samtalande med hvarandra och längre bort vid ett af fönstren några riddare. Alla tycktes vara lifligt upptagna af samtalet; och af de många blickar; som riktades på. Eogelbrekt, när han kom ut ur thronsalen; kunde man lätt sluta till, att han sjelf var i icke ringa grad samtalets föremål: Utan att dock bekymra sig hvarken om deras tal eller deras blickar gick Engelbrekt mot dörren som ledde till trappan: Han var allt för mycket apptagen. af. tankarna på sitt vigtiga värt och den gynnsamma början han rönt; för att hafva ögon för något af det som tilldrog sig utom honom. Han märkte derför icke heller, att just som han gått förbi drabanterne, en sven steg. fram bakom dem och följde efter honom till dörren, som han öppnade och stängde, sedan de. båda utkommit. — Cecilial — sade här svennen balfbögt till Engelbrekt. Denne såg upp, men svennen afbidade ej någon fråga ntan vinkade blott med handen och gick förut utför trappan. Engelbrekt stanmade ett ögonblick, men fattade raskt sitt beslut och följde svennen. Vägen gick öfver slottsplanen åt baksidan af slottet. Här öppmade svexnen en liten undanskymd dörr. Den