Dagens Nyheter – 18 juni 1867, sida 1

ridande med sina svenner efter hennes karm,. lät kasta omkull denna och ryckte henne sjelf: ut på landsvägen samt gaf heune tre slag med: flatsidan af sitt svärd ::: — Ären I förryckt, Kerstin, hvad vill detta säga? ... Djerfves någon så behandla en qvinna: så godt som inför konungens ögon, sannerligen då måste det vara illa beställdt med konung Eriks regemente! — I talen rätt; Engelbrekt, och som en hederlig man, men ::. men ..: — Hvad ha!ven I då att invända? — Jag vet ej rätt, hur jag skall säga... alla qvinnor äro icke utsatta för sådana vål? samheter, men Cecilia — den gamla qvär brast härvid i gråt — ack ja, nog sorgen är tung! — Men jag såg sjelf der sträng rida blotta sitt. hufvud och belsa på eder bröredetin Kerstin, jag kan derför ej förklare; huru dett: kunde komma så hastigt på. — Helt enkelt deriör, att herr Olof aldrig vetat det förhållande, hvari Cecilia Numera stå till konungen. Hans svenner skr atta de åt han höfviska -helsning på en qvinwa, som hvar mat visste vara konungens trilla och detta retad honom: Helsa konung HFyiks — sade har till henne — att derna hans kärlek kan kost: honom land och rike ! Stackars, stackars Cecilia ingen mer är jag kärner, hvad din kärle! kostat dig;:..! Det är dock saunt, hvad ha sjunger den helige sångaren Ljufva synder skola bittert gäldas, alltid följer men på vällust. nar vet Vag at