Dagens Nyheter – 17 juni 1867, sida 1

— I talen ur myndig ton — yttrade den ene helt vårdslöst — I torden behöfva den lilla upplysningen; att endast riddare kunna befalla öfver konungens svenner. En mörk flamma ljungade fram ur Engelbrekts öga och han lyftade redan handen att skjuta den stolte svennen åt sidan, då en mörk riddargestalt; kommande trappan utför, visade sig bakom svennerna. — Hvem djerfves neka en svensk riddare tillträde till konungen? — hördes riddaren fråga. Svennerna sprungo åt sidan; som om -de varit maskiner, hvilka blifvit satta i rörelse genom tryckningen af en -hemlig fjeder. Utan att bevärdiga dem med en blick; fortsatte Engelbrekt sin väg, och svennerna sågo med förvåning, huru -han, som till sitt yttre så föga liknade en riddare eller ens en ariddareslikex, fattade riddarens hand och förtroligt frågade honom: — Hafven I redan fått edert ärende uträttat .hos konungen; riddar Broder Svensson? Riddaren gjorde en jakande åtbörd med hufvudet; men hans blick var mörk och hotande: — Eder väg går till...? — Till Libeck — var riddarens dystra, men innehållsrika svar. Det gjorde ett obehagligt intryck på Engelbrekt. Att just. här, liksom på -tröskeln till konungens rum, mötas af en underrättelse, som också .innebar ett lagbrott från konungens sida, det var något; som om det icke var eller borde vara -alldeles.. oväntadt;--dock. nödvändigt måste bidraga att väcka oro och bekymmer hos Engelbrekt. Frälsemannen hade nemligen enligt