Dagens Nyheter – 15 juni 1867, sida 2

gelbrekt stod redo att anträda sin vandring till konungen och -hade-just knäppt-om sig svärdet; då steg hördes utanför rummet: När dörren öppnades, steg fader Martin in; i — Guds frid; Engelbrekt! — sade han och slog upp en vid kappa; hvari han insvept sig — jag står på resande fot; skall öfver till Skåne att se om den unge slagskämpen sedan i går, men dessförinnan måste jag tala vid eder: i — Kan jag vara eder till någon tjenst; så tala fritt ut! — Tvärtom; jag tror mig kunna göra eder en tjenst: — I kommen bit i något ärende till kungen? EI sägen det! — Lyd då mitt råd och vänd eder till jungfru Cecilia! i — Fader Martin — utbrast Engelbrekt och en rodnad spelade öfver hans manliga drag — Hvad gifven I mig för ett råd —! — En väns råd — svarade gubben; leende — jag menar; att enhvar; som har något att kära hos kungen; vill vinna sin sak, och viljen I det; så talen icke med kungen först; utan med jungfru Cecilia: — Det är då icke skämt; som I talen ; ; :? — Nej nej; det är mitt fulla allvar! — Och det är den fromma tillbedjaren af drottning Filippas minne; det är den mannen, hvars sorg framkallas hvar gång han ser Cecilia herrska i sin forna drottnings stad; det är den mannen; som råder mig att kyssa frillohanden; innan jag talar med konungen —? — Det är den mannen; det är jag; fader Martin! : Toern s