Dagens Nyheter – 15 juni 1867, sida 2

— Så hören då mitt svar; fromme fader : . i — Först skolen I höra de bevekelsegrunder; som förmått gamle Martin att gifvå eder dötta råd; I kunnen: tro; det smärtar mig -merba än eder ; ;: Jungfru Cecilia känner hvad som tilldrog sig i natt i jungfru Britås kammare, det kan gälla lif och frihet för eder. När konunt gen saknade den unge riddaren i dansen; blef han genast misslynt; och Cecilias skarpa öga upptäckte; attjungfru Britas kind bleknade dervid: När allt var slut deruppe; följde hon denna senare till hennes rum; och der såg hon blod i sängen: Jungfru föll på knä och grät; och då hon icke vågade bekänna sanningen; sade hon; att hon sett en främmande man bära den sårade riddaren in i sitt rum: Svennen; som visat mig till eder böstad; hörde allt; han var ock den; som skaffade jungfrun reda på; hvem främlingen var. i Engelbrekt hörde uppmärksamt på den gamle mannens ord, och väl dorgo sig derunder hans ögonbryn tillsämmans; men i öfrigt kunde man ej i hans anlete sö något tecken till oro eller fruktan: i -— Hafven tack; gamle man — sade han — I hafven velat visa mig vänskap; men I öfverdrifven saken; — Ack, I kännen icke konung Brik och hans hof; fly; fly medantider är; följen mig öfver till Skåne; och tagen Erik Axelsson med eder tillbaka: Han skall icke tveka att säga eder fri: Men att nu; att denna dag gå upp till konungen; det vore att blindt offra edert lif; så vida I icke viljen dessförinnan vända eder till jungfru Ceöilia. : Növn icke vidare denna qvinna