Dagens Nyheter – 14 juni 1867, sida 2

att söka henne, och der vid Kälfvesten, vid källan som bär S:t Britas namn; der låg hon på knä och bad, min stackars sjuka drottning, som aldrig tänkt en ohelig tankel Och jag var som förtrollad, om det gällt mitt lif, så hade jag ej velat störa henne i bönen. Men så reste hon sig upp och sjönk åter ned, reste sig ännu en gång och tog ett par steg framåt och föll afdånad till marken. Då var det, som I kom till stället; liksom skickad af S:t Brita sjelf; och tillsammans förde vi den dödssjuka drottningen till klostret igen: Minnens I systrarnas tårar och den fromma syster Bengtas klagan. Jas ja, frommare syster bar. icke knäfallit inom S:t Britas klostermurar än vår drottning, som nu är salig hos Gud i himlen: . Gubben lutade :sitt hufvud mot handen, som om han öfverväldigats af.:sitt minne: — Väl minnes jag allt detta — inföll Efi gelbrekt — och aldrig skall jag-eller kan jag glömma den dagen, då drottning Filippa tackade mig och bad mig helsa männen deruppe blahd Dalarnas berg. Aldrig har jag sett ett ansigte som uttryckt lidande och ödmjukhet på en gång så som hennes gjorde det. — Mendå var den ädla drottningen bättre; det var dagen derefter. Icke var det väl af den vandringen, som hon tog sin ohelsa? , — Nej, nej, visserligen icke, så vidt jag forstår det. Det onda. hade djupare rötter, än så Men min konst räckte icke till. Herren saknade en at sina englar deruppe, derför tillät han ingen dödlig att bota det onda; hvaraf drottningen led, (Forts.)