Dagens Nyheter – 14 juni 1867, sida 1

de uppsätta en offentlig vederlärgniug af domprost Olofs tal .derute hos påfven och kardidalerna . Cb. de förslaget synes mig värdt att tänka på — — afbröt konungen. — Eoligt min underdåniga tanke — återtog erkebiskopen — skall knappast mer behöfvas för att domprost Olof skall förlora sin sak. oo Och hvilka skulle biskoparne vara? — Erkobiskop Petrus i Lund. — Godt, de danske ligger det mindre vigt uppå! Hvilka al de svenske viljen I hitkalla . — Jag hade tänkt mig — yttrade biskopen, långsamt uppräknande namnen — biskop Thomas i Sirengnäs. Han är eder af gammalt tillgifven. Vidare biskop Sigge i Skara och biskop Nils i Wexiö. Den förre är en from och medgörlig man och den senare är nödvändig genom det stora anseende, han vunnit på kyrkomötet i Basel! — Godt, erkebiskop Arnold — hördes konungen med tydlig belåtenhet yttra -— den saken haäfven I fänkt ut förut. Sä:ten upp kallelse: brefven. Jag skall i morgou undsrteckna dem, så kunna vi s art nog hafva sakea klar. Derefter blef det tyst i rummet. Dörren öppnades och tillslöts, och stegen hördes i det af taklampan upplysta rummet, hvarpå de bort: dogo, sedan den yttre dörren till detta blifvit stängd: Eugelbrekt drog ett djup: audetag. Men ban hade koappt hovnit hemta sig. fån der själsspänning, bvari ban befuvnit sig, förr än åter steg af tvenne personer hördes, och de nalkades jungfru Britas rum,