Dagens Nyheter – 14 juni 1867, sida 1

— Jag vet det, jag vet cet.... hufvudsaken är att I troget stån mig bi mot de styfnackade svenske herrärne. Det torde väl en gång kunna bli ffrågå om detsamma för mig, som för mina företrädare, Mågaus Eriksson oth Albrekt. —T kannen i detta stycke fullt räkna på mig! 75 — Nej, Olof domprost, väl gjorde du en lång krok när du drog ut, men längte måste du dock göra deh, när du dråger Kem, om du skall undZzå mig och det sträff, som väntar dig. Hä; om jag så bade dig Här nu; fördömde svartröck, jag skule lära dig inse skilnaden mellan valköhbung och arfkodung! Och åter hötdes kölungen häftigt gå upp och neder oc slå med il kittaa näfve i stolar och bord. 2 Vågade jag framkomma med mitt förslag — börjadederuddef erkebiskopen, men afbröts tvärt af konungen. 2 Förslag ... edra förslag duga till intet, I krypande kanikör, ntj håde jag min gamle vän Bengt Pogwiseh, här, bart kunde gifva mig ett godt råd. — Icke egetjag den sålige riddätens klok het och snille, Gud hans själ nåde — genmälte biskopen — dock tror jag mitt råd vara sådant att det icke skall missbaga eder, liksom jag är viss på att det skall leda till ett Soskligt slut på den långa striden. SUND v— Nå; låt höra! — TI skolen redan i morgon sända bud och bref till några st de prelater i SVerge och Danmark; som I Kunben rest räkna på och kalla dem hit till eder i Köper hamn, och här skola i