hand i ett litet rum. Den dystre riddaren ble här meddelsam, och Eagelbrekt fick reda på mycket, som hittills varit honom obekant om konungen och hans närmaste omgifniovg. Naturligtvis kom man snart in på kapitlet om kriget med grefvarne af Holstein och Hansestäderna, och Engelbrekt fick höra striden vid Bornholm berättas af den frejdade riddaren sjelf. . — Med mina skepp — sade riddaren — förenade sig Erik Krummedik med några, hvilka han utrustat. — Det var då icke konungens? — sporde Engelbrekt. .— Nej, nej, jag var herre på min flötta, och herr Erik på sin, men konungen hade försett oss med lifsmedel och Krigsförnödenheter. . Jag hade till en början framgång. Jag seglade ett godt stycke. före den gamle herren, och stötte på fyra köpmansfartyg som kommo från Riga. Jag tog tre af dem, det fjerde uopdkom till. Lybeck, som jag sedan fick veta. Bytet af de tre var rikv och sporrade mina män till nja strider. Då följdes vi åter ut, gamle herr Erik och jag, och lad: os8 under Borakölm . .: — Herr Erik Krummedik — afbröt Engel brekt — jag menar han har fränder hos oss uppe i Sverige? — Ja väl, hans dotter är gift med gamle Christer Nilsson af Wasaslägten! — Och den gamle herren älskar att ligga till sjös och skifta svärdshugg.:.? — Kännen I herr Brik? (Forts.)