Främst red en lång, högväxt man, hvars hållning och later tillkännagåfvo den högt uppsatte. Stolthet och hersklystnad stodo att läsa på hans panna, men äfven lättsinne och njutningsbegär. I hans blick låg visserligen något; som talade om makt och höghet; men der låg äfven något fräckt och hårdt och bhjertlöst. Man skulle i vissa ögonblick varit färdig att taga honom för en slaf som styrt ut sig med den frie mannens kännetecken; begagnande sig af dem för att göra sig dennes rättigheter till godo. Det var icke en inneboende storhets majestät; som öfverallt och alltid gör sig gällande; utan en yttre och liksom tillfälligt tillkommen. En konungaborg, som var ämnad att väcka vördnad och aktning; men hvars herre icke var hemma: Det var Erik af Pomern; konungen öfver Sverge, Norge och Danmark. Vid hans ena sida red en ung riddare med mörka, blixtrande ögon: Det var hr Otto Pogwisch, sonen af konungens förklarade gunstling, herr Bengt Pogwisch; som aflidit året förut (1432). Den unge riddarens moder hette Ida Kögigsmark till Gladsax, och kallades vanligen fru Ida till Gladsax. Han tycktes i mycket vara en afbild af konungen, något som äfven bidrog att gifva styrka åt det gängse talet; att ett innerligare förhållande, än om var tillåtligt; egt rum mellan konungen och fru Ida. å den andra sidan om konungen red en äldre herre. Det var en dansk riddare; som hette Erik Krummedik, och han var den ende danske riddaren i konungens sällskap. De öfriga utgjordes af pomerska herrar. En allmän belåtenhet tycktes vara rådande;