Dagens Nyheter – 11 juni 1867, sida 3

var ifrigt sysselsatt att inlasta de sista varupackorna från köpman Gellink. Så fort detta var gjordt, skulle ankaret lättas. Alla yttre omständigheter tycktes såluvda dittills varit gynsamma för Engelbrekt; och med förhoppningsfullt bjerta tog han följande morgon afsked af sin vän Henrik Smed, som följde honom ned till Skeppsbron. Det var ärnna blott halfdager, när de båda männen lemnade smedens hus. Vid de gingo förbi Hartlev Gellinks, sågo de en sadlad häst stå bunden der utanför vid en märla i trappans Till en början fästade Engelbrekt sig icke dervid, men när han kom inpå hästen, stannade han och tycktes undersöka den. Han strök med handen öfver länden och strök bort skummet kring hans bringa. Hästen gaf med ett kort gnäggande tillkänna; att han icke var känslolös för denna vävlighet. — Det är Brand! — sade Engelbrekt — det är Herrmans häst! — Du känner honom? — frågade smeden — Ja väl, om jag så kände ryttaren också, som ridit honom bit. — Vore icke alla luckor och portar så väl tillbommade hos min granne — genmälte smeden — så vore det väl en lätt sak att få reda derpå: Viljen I, skall jag dock böra efter. — Nej, nej .:.:. jag har dock ingen tid att förspilla, och Brand här lärer icke vara på orätt väg, hvem så har ridit honom. Dermed: gingo de. båda männen samma väg, som Engelbrekt dagen förut, och befunno sig snart nere vid hamnen, En kort stund derefter var Engelbrekt ombord hos Didrik Gös, och Henrik Smed såg fartyget glida utför redden. (Forts:)