Dagens Nyheter – 11 juni 1867, sida 1

män afväpning. En af dessa tidningar; som tyckas hafva mera bjerta för Danmark än för Sverge — dev som gjort sig väl förtjent af namnet danska Fäderneslandet sade i lördags: Preussen låter förstå att Frankrike bör taga första steget till allmän afväpning: Frankrike, å sin sida, menar att Preussen bör göra början dertill.. Huru vill Dagens Nyheter lösa detta qvistiga problem? Detta problem finnes icke till: Fäderneslardet har ånyo farit med osanning. Frankrike har ejell gjort första steget till åstadkommande af allmän afväpning; och det har icke begärt att Preussen skulle göra början dermed. Frankrike har tvärtom längesedan utfärdat officiel och offentlig uppmaning till Europa; att upphäfva det förödande beväpnade fredssystemet. Den 4 och 5 november 1863 aflät nemligen kejsar Napoleon bref till de europeiska stormakternas monarker, och höll ban ett tal vid öppnandet af riksdagssessionen, hvaruti -han föreslog europeisk afväpning i följande ordalag: Månne icke nu ögonblicket är inne att på en ny grund återuppföra den af tiden undergräfda och af revolutionen förstörda byggnaden? Ar det icke nödvändigt att genom nya öfverenskommelser erkänna, hvad som. redan är oåterkalleligen fullbordadt, och att i all samdrägt fullborda hvad verldsfreden fordrar? 1815 års traktater gälla icke mera; Förhållandenas makt bar omstörtat eller båller på att nästan helt och hållet omstörta dem; De ba blifvit brutna i Grekland, i Belgien, i Frankrike, i Italien och vid Donau: Tyskland sträfpvar att förändra dem; England har högsint modifierat dem genom att afstå de Joniska öarne, och Ryssland trampar dem under fötterna i Warschau. Under detta fortgående sönderslitande af det europeiska grund-fördraget; uppretas passionerna, och i Söder som i Nord fordra mäktiga intressen en lösning af frågorna. Hvad är under sådana förhållanden mera rättmätigt och förnuftigt än att sammankalla Europas makter till en kongress; hvarest somliga makters egenkärlek och andras motstånd skulle försvinna inför en afgörande skiljedomstol? eHvad kan vara mera öfverensstämmande med tidehvarfvets ider; det stora flertalets önskningar, än att vända sig till alla länders statsmäns samvete och förnuft, och säga: Ha icke de fördomar; det agg som söndrat 088 från hvarandra redan varat tillräckligt länge? Skall stormakteruas afundsämma rivalitet fortfarande förbindra civilisationens framgång? Skola v! städse underhålla ett ömgesidigt misstroende genom att underhålla öfverdrifvet stora armåer? Böra våra yppersta tillgångar oupphörligen uttömmas blott för ett fåfängt skryt med våra milltära krafter? Skola vi för all framtid förblifva ) ett tillstånd, som hvarkon är freden med dess trygghet eller kriget med dess möjligheter till att vinna fördelar ? Sedan Napoleon gjorde denna inbjudning till Europas makter att sammankomma på en kongress för att afgöra de sväfvande frågorna och besluta en allmän afväpnving, i enlighet med det förslag som krämarpolitikens representant; den store Richard Cobden; till honom framställt, bar han ihärdigt och konseqvent iakttagit nonisterventionens och fredens politik, såvälihandling som iord. Han gjorde icke krig för Polens skuld; han tillkännagaf att han skulle börja draga sina trupper ur Mexiko; han motstod sydstater