Dagens Nyheter – 8 juni 1867, sida 2

så väll den ena som dei andranågongångförekommande, förhastade detaljuppgifter om någon af dasens händelser, så blir det deremot alltid ett styggt lyte, att vare sig med berådt mod eller af en förhetsad inbilskbet citera andras yttranden falskt. Hade biott detta icke skett, så skulle vi icke förundrat oss, att Aftonbladet i öfrigt icke precist tycker om våra politiska tendenser, så vidt de afse att vårt land framförallt bör omsorgsfullt undvika all inblandning i den Europeiska kabinettspolitiken och söka få blifva neutralt. Aftonbladet tyckes vara alltför fullt af emandom, mod och morske månda, för att kunna åtnöja sig med något så obetydligt, derpå bar det lemnat alltför många bevis i det förflutna: först när det arbetade på att få en del af vår armå vintertiden ut till Dannevirke i krig mot Tyskland; sedermera när det i början af oktober förlidet år förmenade, catt de förändringar :om kriget i Tyskland medtört i dess politiska skick, kunde erbjuda en utgångspunkt för en allians mellan Skandinavien och Tyskland4, under förutsättning att det sednare aupphör att sträcka sina rofgiriga händer mot Skandinavien (sic!) och — att det visar sig lifvadt af de grundsatser, hvarpå de nordiska folkens samhällsskick hvilara; 0. s. v. och sednast, då Aftonbladet, medan frågan om försvarsväsendet var före vid :riksdagen; spelade ungefär samma roll som på sin tid: under en annan riksdag en viss författare i den s. k. Svenska tidningen, som dagarne innan ett :stort militäranslag skulle afgöras. på riksdagev, skref att en rysk flotta höll på att såga sig ut ur Finska viken för att komma och helsa på Sverge. I samma anda lät Aftonbladet vekligen under sista riksdagen ständigt förstå, eburu freden i Prag då redan var afelutad, att hotande krigiska åskmoln hängde öfver Europa, af hvilka äfven vi icke kunde undgå ati träffas; och denna ton, hvari Aftonbladet äfven kraftigt sekunderades inom pressen, af tidniugen Fäderveslauvdet, och, inom riksdagen, af alla de yrkesmäna som vilja. hafva de största möjliga auslag för roilitärbudgeten, höll verkligen på att uppskrämma allmänheten; ehuru icke ringaste tillstymmelse fanns till någon sådan misshällighet, hvari Sverge behöfde inblandas: I följd af det. nu anförda är det just icke heller att hoppas att såstormodiga organer inom pressen som Aftonbladet och Fäderneslandet samt några få andra, som sjunga efter gehör på deras melodi, skola nöja sig med mindre, än att Sverge skall vara med om att spela en roll åtminstone af andra ordningen i den Europeiska politiken genom ingående af någon offoch defensiv allians med någon af de stora makterna, och vi vilja dervid blott spörja de store medbröderne, anhållande om benäget svar: med hvilka medel skall Sverge deltaga uti. ett krig, om ett sådant skulle påkomwa inom ett eller två år (hvilket vi för öfrigt boppas icke kommer att ske), och Sverge oförsigtigtvis bade bundit sig genom en allians med den ena eller andra stormakten? Men detta var ifrån början icke egentligen den fråga; som Aftonbladet upptagit, utan denna är huruvida en allmän afväpning är omöjlig. Och härpå svara vi helt enkelt, att lika väl, som erfarenheten hittills visat, att den ena nationen, eller rättare dess regering, oupphörligt sträfvat att öfverträffa den andra uti kostsamma och tryckande rustningar, lika väl måste det, utan att inbilla sig att en evig fred inträdt, gå an för regeringarna att åtminstone på en viss tid ömsesidigt förbinda sig att nedsätta ländernas stående försvarsstyrka till hälften eller någon annan del af den nuvarande, med iakttagande af en viss proportion. Detta hindrar icke att inom en sålunda åstadkommen inegkränkning gifva åt det på minsta fredsfot försatta försvaret all den ändamålsenlighet i organisation, som de nyaste framstegen i krigskonsten gifva vid handen; och betagericke heller hvarje makt för sig den sjelfsvändighet, som kan sätta den i stånd; att vid verkligt bebof öka sin styrka. Möjligheten att åstadkomma detta och välsignelsen deraf för folken lär väl icke kunna förnekas af andra än de några få Fuäafentastar och Menschenskräckar, som gerna taga stora ord i munnen utan att tänka sig före hvad dessa betyda i verkligheten. SEEN —