Dagens Nyheter – 8 juni 1867, sida 2

en fet undersätsig sjöbuss, kom just roende till land, då Engelbrekt inträffade vid brokanten: Skepparen; så tvär och rättfram som han var, behagade Engelbrekt; och de följdes åt utefter Skeppsbron, samt kommo snart i ett lifligt samtal, hvarunder Didrik Gös uppdukade den ena historien efter den andra om Vitalianerne eller de sjöröfvare; som allt sedan konung Albrekts dagar huserat i de nordiska farvattnen: Han hade ett outtömligt förråd af denna vara; men synnerligast hade han mycket att säga om Bartholomäus Voeth, hvars sjöröfvarbragder under det pågående kriget försatt hela norden i häpnad. Härunder förgick tiden; och de skildes först när stadens klockor slogo tolf: Sent på eftermiddagen inemot qvällen kom skepparen in till smedens och sade; att afresan nog skulle bli förr än som köpmannen menat. — Jag sade köpman Gellink — yttrade han — att jag vill lägga nt; så fort vinden blir gynsam; hvar så han har sina balar om bord eller ej. Och han tyckte det vara riktigt taladt, så I kunnen vänta bud hvilken stund och timma som helst: I Medan skepparen ännu var qgvar; kom en sven från slottet. Han var, klädd i brunt 5 svart; så att halfva kroppen var svart; den an dra hälften brun, alldeles som Jösse Erikssons knektar, fast dessa buro röda och gröna färgeri På tröjan var Kröpelinska vapnet broderadt! De innevarande sågo förvånade på svennen; mest dock Henrik smed sjelf; Det var synbarligen något högst ovanligt att se en fogdesven i hans hem; — Bor Henrik smed här? — frågade svennen; — Jo; gör han så — genmälte smeden — och hvad vill så fin en herresven hos honom?