Dagens Nyheter – 8 juni 1867, sida 2

mn nen afsked, och köpmannen egnade sig med fördubblad ifver åt sina göromål. Utkomna på gatan, visade smeden Engelbrekt närmaste vägen för att genom en af. de så kallade vattenportarne komma ned till hamnen och skeppsbryggan, hvarpå han begaf sig hem: Engelbrekt vände sig om och gick åt den utvisade gränden; som snart öppnade sig för hohojm, trång och krokig: Just som han vek af ned åt denna; kastade han en blick tillbaka på Själagårdsgatan och såg då en lång välväxt man; som tilldrog sig hans uppmärksamhet; En mängd folk som vandrade gatan fram gjorde det dock svårt att få mannen riktigt i sigte; men Engelbrekt tyekte sig dock se, att han var klädd i rödt och grönt. Det kunde dock vara ett misstag, och han fästade sig icke vidare dervid, ville ej heller genom att dröja för länge på samma plats fästa uppmärksamheten på sig, utan fortsatte sin vandring genom gränden; Denna bildade en lång rund krökning, och när han hunnit halfva gränden, just der den bugtande husraden skulle bortskymma grändmynnet till Själagårdsgatan, vände han sig om; — och den välväxte mannen visade sig åter för honom, samtalande med en liten gosse, i hvilken Engelbrekt igenkände den lille Kort Rogge; i Åsynen af mannen i denna drägt, som så tydligt tillkännagaf, att Jösse Eriksson sträckte sin hand efter honom, väckte hos Engelbrekt både oro och bekymmer. Han fortsatte dock sin gång gränden i ända och ut genom porten samt förbi de få husen; som här voro byggda utanför muren och bildade den stadsdel; som kallados östanmur; samt kom snart till det fartyget, som han sökte; Skepparen Didrik Gös,