Dagens Nyheter – 8 juni 1867, sida 1

ryttaren slutat sin berättelse, genomläste han det. Det bekräftade rywarens berättelse, och innehöll dessutom en begäran, att Hans Kröpelin skulle låta fängsla upprorsmannen, om han, som det var av föratse, skulle vilja från Stockholm draga till Danmark. Fogdens milda drag fördystrades vid geoomläsandet af brefvet. Han tycktes öfverlägga med sig sjelf, hvad han borde göra, ty hau stod länge tyet med brefvet i bauden och blicken orörligt fästad framför sig. — Känner du Engelbrekt? — frågade han slutliget. — Jal — Nå väl, finnes han i staden, så skaffa mig reda på havs bostad. Men — tillade han, och hans öga hvilade med en fasthet, som man ej skulle väntat sig att finna i detta milda anlete — märk väl, jag vill icke veta något mern. Ryttare bugade sig åter, och fogden på Stockholms slot försvann i sitt sofgemak. Samma kertilsven, som för ryttaren upp; kom derpå och släcats vaxljuson samt följde ryttarea ned. Tidigt påföljande morgon satt Engelbrekt hos Herrik Smed i ruminet innanför dennes yerkstad, hvarifrån man hörde blåsbälgens pustande och flitiga hammarslag. Samtalet vände sig om S bekholas börgare i första rummet, men äfven 03 fÖpstäd och köpstadsmöännen i allnanit. Aven de hade mycket att kläga öfver, ehuru de genom sin serskildta styrelse och rättsskipaing icke voro blöttställda för det olidliga fogdeförtrycket, som plågade landt