svarade ryttaren — och har icke hvilat sedan dess, ty budskapet der ionehbåller vigtiga saker. — Känner du något om dera? — Nej, men jag kan sluta dartill af fogdens ord, då han skickade mig. Det lär vara fråga om uppror.:.. — Uppror! — afbröt honom fogden med en blick, som uttryckte både misstro och ovilja. — Jag kom tidigt i förrgår morgons till Borganäs i fogdens ärenden — fortsatte ryttaren — och då hade under föregående natten ditkommit ett bud från Jösse Eriksson från Kopparberget, att vi skulle vid raiddagstiden draga ut på alla stigar omkring Borganäs för att fånga upprorsmakaren. — Öch det skulle vara...:? — frågade fogden. — Engelbrekt Engelbrektsson! — Engelbrekt Engelbrektsson — upprepade fogden långsamt för sig sjelf, under det ryttaren fortfor. — Jag hade dock träffat honom på morgonen samma dag vid Ornäs .... han röfvade der ifrån fogden konungens skatt, och när jag omtalade det på Borganäs, fingo vi draga ut genast. — Mon Eugelbrekt Engelbrektsson undkom er? — Vi fingo honom icke, och budet som fogden skickat från Kopparberget och som kommit om natten, red då sina färde, det var vid nildagstiden i förrgår. Ända tills i går middag Pöllo vi alla vägar söderut -esatta, men då på eftermiddagen drogo vi till borgen igen och jag fick genast sitta upp. Under tiden bröt fogden brefvet, och när