Dagens Nyheter – 7 juni 1867, sida 2

— Kort Rogge — svarade gossen mycket bestämdt. — Och din farbror heter Gellink? — sporde åter Engelbrekt: — Gellink är gift med hans faster — upplyste smeden — Gellinkarne äro två och rå om stenhuset här bredvid mitt. Kort här är en rask och förståndig pojke, men mera fallen, som det synes mig, för pennan än för släggan eller svärdet. Också går han redan i skola; och skall väl bli klerk med tiden: Han sade ja så den lärde herren; som kom från Liibeck och bodde hos din far, nu för litet sedan: — I menar herr Jöns Bengtsson? — frågade gossen och tillade; då smeden med en vänlig nick besvarade frågan — ja han sade det, och han tillstyrkte min far; att låta mig fortsätta. ; — Då lärer du väl behöfva hjelp med hästen; kan jag tänka, Kort — sade Engelbrekt leende och tog gossen vid handen; samt aflägenade sig. Någon stund derefter låg Engelbrekt i sin omsorgsfullt bäddade säng i ett af de öfversta rummen, och njöt en behöflig hvila. å Men kort efter midnatt dånade broarna öfver Norrström mellan Norrmalm och staden under en väldig ryttarskara. Den tog genaste väger till slottet: (Forts.)