Dagens Nyheter – 7 juni 1867, sida 2

iståndsättande kostat Henrik Klensmed sins dryga fyrkar. De tre husen, hvilka med sins gaflar sprungo högt öfver de omgifvande träd husen; voro lätta att urskilja, och Engelbrekt behöfde derför icke fråga sig fram. Huset stod der; som i forna dagar, blickande med sina små fönster liksom med förvåning ned på uppkomlingarne, byggnaderna från i går: Henrik Smed mottog med öppna armar sin gäst: Det var en man med ett lifligt och godmodigt utseende. Han hade nyss med sin husfru kommit hem från en lustvandring åt Clara kloster till, och höll just på att hemskicka en liten gosse; som derunder varit honom följaktig; när Engelbrekt trädde in. Naturligtvis åstadkoms derigenom ett afbrott i hvad som föregick, och gossen stannade qvar. Det blef så fråga om plats för Engelbrekts häst, som tycktes skänka Henrik ett skäligt hufvudbry, ty han bade legt ut sitt stall dagarna förut. Då steg gossen fram: — Föga är det värdt att grunda på den saken; fader Henrik — sade han — i min farbroders gård här bredvid finnes plats för hästen: — Spring då öfver till grannen Gellink, Kort; och spörj honom till, om min gäst får sätta in sin häst der: Gossen sprang och var om några ögonblick åter. — Jo — sade han; och tycktes sjelf vara mycket glad öfver den nyhet han medförde — der är plats för hästen och jag skall föra honom dit! — Tack; tack min gosse — yttrade Engelbrekt — hvad heter du?