Dagens Nyheter – 7 juni 1867, sida 2

OO — — — — — — —-—r—— — ee TT TT TFT SARASSEREAGIESSREUSRERIISTEEIRIEIRET många offentliga byggnadernas, rådhuset; gille husen och klostren. Men hvarken Norrmalm eller staden kunna numera förliknas med det Stockholm, som mottog Engelbrekt om qvällen den 20 maj 1433. Det nu så ståtliga Norrmalm med sina palatslika byggnader var då blott en sandås, som närmast staden var alldeles trädlös. Vägen gick ett stycke upp på åsen, och till böger om densamma (från norr räknadt) låg Clara kloster, der nu kyrkan af samma namn är belägen: Från stranden, der nu Gustaf Adolfs torg utbreder sin fyrkant, ledde då liksom nu en bro öfver till Helgeandsholmen; vid hvars strand en port; den så kallade cyttre norra port, med trenne torn ledde in på holmen. På södra sidan var denna likaledes med en bro förbunden med den egentliga staden. Här mötte åter en port med torn; som kallades norra inre porta. Det var en den herrligaste vårafton; och derför var en mängd folk från staden i rörelse på vägen; rika och fattiga om hvarandra, då såsom nu; Den rike och myndige krämaren; hvilken med ett visst sjelfbehag lät blicken följa strömmen, der man ett stycke bortåt, allt ifrån slottsbryggan straxt nedanför slottsmuren kunde se masterna af några få skepp; hvilka nyss kommit från Liibeck eller andra hansestäder, och vid hans sida den mindre lyckligt lottade bandtverkaren, alla graderna utför; Äfven Engelbrekts blick drogs åt redden till; der bland de få skeppen väl ett skulle föra honom till hans mål. Men vägen sänkte sig snart, och ju närmare han kom stadsporten; desto mindre kunde han se af hamnen. Innanför inre porten