Dagens Nyheter – 7 juni 1867, sida 1

ENGELBREKT .ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0, GEORG STARBÄÅCKE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. JF.) — Pörhasten eder icke— sade han— mitt svärd har god gg öch kan väl aftvå en skymf. Men sådan tyckes mig tidennu vara, när friborne mäå släpas till en grym död, mot lag och tätt, att hvarje redlig mat har en gemensäm skymf:att äftvå, innan han får tänka på sit enskildta.. De halfva liljotnå i min sköld torde vara lika gamla, som edra ättemärken, ädle Herrar; fast min sköld aldrig blänkt i konungens sal; Måhända är det också derför; som jag bättre än I minnes den tid, då männen ur de gamla ätterna voro folkets borne målsmän gch visste, att hvarje bonde vär en friboren mim lika god som någon af dem, fast han ej förmådde rida till ting eller häfvå med sig väpnadt följe; såsom de. Men en finres, som minnes allt detta bättre än jag, och det är lägen... St länge: hah lefver; lärer bonde tala och handla fritt i Sverges land. Många äro de, som sökt döda lagen; — ären I bland dem, ädle herrar och gode män, då äro vi fiender, i annat fall icke; Jag vill dock tro det bästa om eder, och dermed faren väl! Eovgelbrekt vände sin häst och red sakta vägen fram. Det blef alldeles tyst i kretsen. Thure Thuresson hviskade ej mera och sjelfve