Dagens Nyheter – 6 juni 1867, sida 2

PRESES KET TLL ad dag st an RR RA ML bjudna högdjursjagten kan blifva farlig för jägarne sjelfva. Medan Engelbrekt talade, och sedam den första förvåningen öfver hans uppträdande lagt sig, hade de känslor som svallade inom riddar Nils liksom smittat af sig. Man såg på flere af riddarnes anleten ett uttryck midt emellan hån och trots, som drog öfver i vrede. Riddarne hade äfven förändrat plats, så att de slöto en halfkrets omkring Engelbrekt; Just som denne tystnade, hviskade Thure Thuresson (Bjelke) något i örat på riddar Nils; dock så pass högt, att det väl kunde höras af dem som voro närmast, och således äfven af Engelbrekt sjelf. . i — Ett slag af flatsidan tuktar väl bäst den der mannen! Det var den största skymf för en man att få ett slag af svärdets flatsida. Ett hånleende drog öfver Nils Stenssons anletsdrag, och han nickade liksom befallande, medan han vände sig till biskop Thomas och yttrade föraktfullt: — Hvad är det mannen der snackar om? Thure Thuresson (Bjelke) var redan i begrepp att draga sitt svärd och utföra sin föresats, då hans frände, Sten Thuresson (Bjelke) fattade honom i armen och hejdade honom. Intet af allt detta hade undfallit Engelbrekt: Ett ögonblick flammade det till i hans uttrycksfulla anlete, som om han ej mera varit mäktig sig sjelf, men snart återvände den lugna kraften i hans blick; och när han åter talade, darrade icke hans stämma mera. Forts.)