Dagens Nyheter – 6 juni 1867, sida 2

framåt. Han red nemligen helt nära vägkanten, och så upptagne voro alla af hvad riddaren berättade, att de ej märkte, huru han så småningom red. förbi dem: — De jaga dem — hördes riddar Nils Stensson. afsluta en mening — som vi jaga smådjur i skogen. — Och han skrattade dervid så att det skallade i skogen, och äfven. de andre herrarne skrattade, Blott biskopen och riddar Sten Thuresson tycktes ogilla munterheten och således äfven hvad som föranledt densamma. Knappt bade dock skrattsalfvan upphört, förrän den lustige riddaren. åter tog. ordet. — Och fogdarne hafva. enligt min tanke rätt: Hvad klaga bönderna öfver; hvarför skrika de::: nej, skär hufvudet. af tuppen; så gal han icke; och förr blir det icke ro i Sverges land, än desse bönder lärt sig ära och akta sina konungar och herrar. Fogdarne äro just nu som bäst i farten. att. tysta munnen på dem. Må de hållas! Säkert är att den som lider minst skriker mest. I skullen se den ädle Otto Thorbjörnsson på Agnaholm; Han gör pinan kort: Jag kommer, just nu från den trakten. Jag bar varit hos vår frände Magnus Filipsson på Säckestad. Der i trakten voro böndersa stortaliga såsom de merändels pläga vara, när de icke få sin vilja fram, Fogden lät dem hållas; men så hotade de att klaga hos kungen, och då förde han. dem ut på ett par stenar i Gullspångselfven utanför slottet; och der lät han dem klaga af bjertans lust; Den värste af skrikbalsarne förde han i min närvaro ut på stenarne eller pinan, som bönderne kalla den: Argare bof har jag icker sett än. dem, bonden; och likadan var. hans, son: Eogden.förhörde. dem; men: