ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE, FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. J.) Den raske ynglingen lät ej säga sig detta tvenne gånger, utan sprängde af som en blixt mot. riddarne. En af dem red emot gossen och följde honom sedan fram till biskopen. Natt och Dags-vapnet var i lysande färger måladt på hans sköld. När han kom inemot biskopen, helsade han höfviskt. — Väl mött; riddar Bo — helsade honom biskopen tillbaka. — Jag har längtat efter att träffa eder. — Bäst mött, när man möter sin son; vördige fader — svarade riddaren — heölst om I finnen honom vara eder till behag; — Väl med den saken, riddar Bo Stensson. Gossen brås på sin moder, den ädla fru Carin Sture, Guds välsignelse följe både henne och eder. .— Tack, vördige fader! I ämnen eder till Skälnora, eftersom jag hörde min son säga, och der skolen I träffa fru Carin. Vi äro stadde på väg dit och komma från Ekholmen, der vi gästat Sten Thuresson; De andre riddarne kommo nu fram till biskopen och helsade honom och de andlige herrarne från Upsala lika höfviskt som riddar Bo. De voro storväxta, ståtliga gestalter, men det