Dagens Nyheter – 6 juni 1867, sida 1

låg i de flestes uppsyn något öfvermodigt och hårdt trotsigt, som gjorde ett mindre godt intryck på Engelbrekt. Det var i synnerhet fallet med en af dem, hvilken liksom riddar Bo bar Natt och Dags-vapnet. Utom dessa båda bar ännu en samma vapen. Vid sidan af honom red en, hvars sköld var prydd med Bjelkevapnet. Det var således Sten Thuresson från Ekholmen. TI sällskap med de stolta riddarne befann sig äfven en ung man i svarta kläder. Han red en vild bäst, som han dock tycktes utan mycken svårighet styra. Men just denna omständighet väckte uppmärksamheten på honom. — Vi hafva godt sällskap åt eder, biskop Thomas — sade en af riddarne med Natt och Dags-vapnet — vi hafva med oss Mäster Jöns Bengtsson bär, som har blifvit en boklärd man och säkert tänker taga kräklan af eder, vore ban ej så ung, som han är. Riddaren skrattade åt sitt skämt, som han fann rätt lustigt, men ur den unge svartklädde mannens mörka öga sköt en blixt, som säkert kommit den muntre riddarens lustighet awt försvinna, om han gifvit akt derpå. — Han är nyss återkommen från Paris — fortsatte den glade riddaren — der han blifvit mäster och fått något annat besynnerligt namn, hela slägten till mycken ära och glädje och gamle Christer Nilsson icke minst. — Decretorum baccalaureus — sade biskopen och räckte vänligt välkomnande sin hand mot den bleke mannen: — Det gläder mitt, gamla hjerta att se och lära känna hvarje man; som gör den svenska kyrkan heder. Synnerligt länge lärer icke Thomas Simonsson stå de