Dagens Nyheter – 5 juni 1867, sida 2

då--hadenioår förflutit sedan--hans-nästföregående besök. Kan dock vara, att allt detta onda härflyter af kriget :... — I tagen ordet ur munnen på mig — inföll här mycket ifrigt biskop Thomas. — Det är det olyckliga krigen som vållat både det ena och det andra. Nu har dock kungen fått fred med hansestäderna; och han håller som bäst på att underhandla med grefve Adolf at Holstein, så vi skola hoppas på en snar och lycklig ända. Låtom oss, derför icke, vidare tala illa om kungen; utan afbida hvad Herran oss tillskickar. ; Under det talet sålunda fortgick; hade man fortsatt ridten och hunnit ungefär midt för Kalmar kyrka. Härifrån hördes. redan, på. långt håll slamret af vapen och en mängd hästfötter som trampade marken. När man kom fram till ett ställe, der en sidoväg mynnade ut till stora landsvägen; såg man en mängd riddare i blanka harnesk och svajande fjäderbuskar; åtföljda af en stor skara ryttare. i — Ser jag rätt — sade -biskopen dervid och vände sig om till svennen; som gifvit Engelbrekt det stolta löftet om framtida erkänsamhet — så rider din fader der nere; Nils Bosson! Du eger mitt tillstånd att. rida honom till mötes. Troligen hafva, vi samma mål för vår färd, och då månde vi sedan rida tillsammans: (Forts;)