Dagens Nyheter – 5 juni 1867, sida 2

edert följe våga tala om de egyptiska dagarna: Minnes jag rätt, så var det på ett kyrkomöte i Arboga för tjugu år sedan; som Svea rikes biskopar och presterskap förbjödo så väl dessa egyptiska dagar, som hvarje annat bemlighetsfullt sätt att utransska tillkommande ting, slicka eld, döfva svärd o. s. v. — Ni har rätt — genmälte biskopen — men ser ni, de gamla vanorna hänga i; och det ligger intet ondt deri, när det tlott skänker 0s8 ett godt skratt. Det ond. försvilder icke ur verlden i vår tid, det lefver vid sidan af det goda, ofta i en skönare drägt än det; Lyckligt om vi på det stora skördefältet kunna skilja den :goda blomman från den onda. oo Jag skulle vilja begagna mig af det förbjudna ordet — gentog Engelbrekt — i afseende på helt vigtiga ting. — Och hvarpå då? — frågade biskopen och såg på talaren, — På Sverges rike! — Hvad skulle då de egyptiska dagarna hafva med Sverges rike satt skaffa? — Mig synes det— svarade Engelbrekt — som om en sådan egyptisk dag runnit upp för vårt land och lagt det i ett sådant mörker, att här hvarken synes domens stef eller kräkla. — BSyften I der på drotsen, så kunnen I bafva rätt — svarade biskopen — eftersom vi icke haft någon sådan i landet allt sedan Bo Joassön dog, och det är nu snart femtio år sedan; men hvad I talen om kräklan, så meuen I väl svärdet, men marsk hafva vi dock beft ännu under konung Erik, fast vi nu icke hafva någon. -— Och detta nu blir redan en rund tid SESSSURSRREEESERSSESSRSERSESSEESRESRSR TREA ES