Dagens Nyheter – 4 juni 1867, sida 3

staden på aftonen och vandrade med sitt knyte i hand omkring på de menniskofyllda gatorna. Allting var för honom nytt, allting behagade honom. . Han råkade att komma midt framför en större restaurants lokal och skådade med häpen förundran på alla de märkvärdiga sakerna i de väluppfyllda fönstren. Hen frågade en förbigående gosse, hvad det var för en plats. Gossen sade honom att det var ett ställe, der fremlingar erhöllo kost utan betalning och allt hvad de hade att göra till återtjenst för en måltid var att knäfalla och bedja för allas derinne välgåog och lycka, Denna underrättelse gjorde Proctor särdeles Lesugandex och han klef genast in. Han frågade hvad an kunde få till middag, och den ädelmodige uppassaren svarade att det stod honom till buds allt hvad ban önskade. Han läste igenom matsedeln och begärde en läcker middag, som slutade med champagne. Men en butelj var ej nog, ban måste ba två. Just då han tört denna räckte honom uppassaren en liten räkning med ord och siffror på. Siffrarna voro 15 dollars 25 cents. Detta öfverraskade honom. Han kom ändtligen till den slutsats att det måtte varaantalet af böner. Som han icke visste hurudan seden var, gick ban till kassörens disk, stödde sig mot den så att hen ej skulle falla och sade: cHur ska jag bedja?4 Kassören, förvånad — Hvad befalls?e aJag, vill veta hur jeg skall bedja. Ni ve hvad jag menar. Skall jag kuäböja här och göra det? Huru många böner värderas 15 dol lars 25 cents till? Var god och säg mig?4 Kassören: Ni är galen, herre. Ni är drucken. Uppassare, kalla hit en polisa. Polisen kom och hr Proctor förklarade saken för honom och bad honom taga reda på bönen. Polisen sade till kassören, och uppassarne lyssnade till den märkvärdiga berättelsen. Derpå samlade de sig kring Proctor, sågo på honom med förundran och skrattade åt honom; Hr Proctor fick tillsägelse att medfölja till fävgelset, och nästa dag dömdes han till 25 dollars böter, på hvilket sätt han således får afbedja sin middag: Ett teatersällskap i kurran. I Newyork varande norrmän, hvilkas antal är större, än man skulle hafva anledning förmoda, intressera sig mycket för den dramatiska ko..sten och hafva under loppet af vinten gifvit flera sällskapsspektakler i en mycket treflig 1okal benämnd Dramatic Hall, och deras representationer skola ha varit mycket morsommen, efter den. der utgifna Skandinaviska, Tidningens utsago. För någon kort tid sedan råkade dock det norska konstnärssällskapet att göra en bå. de ganska oangenäm och å deras sida oskyldig bekantskap med. Newyorks polis och ett af dess mindre trefliga vaktkontor. Förhållandet var nemligen att porrmännen ämnade gifva en dramatisk föreställning för något välgörande ändamål. Repetition hölls en söndags afton i ofvannämnde lokal, med all ordning; men stadens öfverallt vakande polis hörde ett piano ljuda från salongen och detta var nog för dem att inträda och. utan vidare omsvep arrestera hela sällskapet jemte egaren till lokalen. Samtliga blefvo afförda till närmaste polisvaktkontor, hvarest de måste tillbringa hela natten och en del af måndagen: Då de kommo inför domaren, tillrättavisade denne polisen ganska skarpt för sitt kitsliga, tilltag och lössläppte naturligtvis genast de arresterade. Norrmännen, med allt skäl förbittrade öfver detta polisens förfarande, skola nu i en större lokal gifva en dramatisk föreställning hvars ändamål är att inbringa så mycket penningar, att de kunna börja och fullfölja åtal vid domstolarne emot detta våld af polismakten. Troligt är att denna föreställniog blir mycket besökt; ty polisen i Newyork är för sin närgångenhets skull föga omtyckt. RER RER RA RRENO ERROR OR om OO SOS OP Om fö er be I