Dagens Nyheter – 4 juni 1867, sida 2

hörde, att han nalkades dem. :Och så gick det hela milen framåt; då plötsligt ljudet af de galopperande hästhofvarne upphörde. Här låg Wäsby gamla kungsgård; der den stränge; men folkkäre folkungakonungen Magnus Ladulås ofta brukade hålla hof med sina riddare och svenner: Vid gården framflöt en liten bäck; kommande från Jerndammen och Helgonmåssen, ett par små sjöar belägna norrut. Carl IX och hansson; den store Gustaf Adolf; skola i sin tid hafva låtit uppgräfva denna bäck för att få vatten i de grafvar, hvilka skulle ömgifva den af dem påbegynta slottsbyggnaden. Om de båda ryttarne; som här försvunno;-voro en lefvande bild af det laglösa tillstånd; hvarunder landet nu suckade; så påminte så mycket lifligare den gamle folkkungens gård, der den låg i skymningen midt bland ängar och gärden; om en försvunnen tid af kraft. och lagbunden ro. Det var derför icke heller underligt, om de nattliga fridstörarne just här hade dragit sig fridens bud: till minnes. Så var dock icke förhållandet. Engelbrekt fick snart se, när han kom inemot kungsgården; nere på ängen der framför; både den ene och den andre af dem han sett skymta: förbi sig vid Broddby.. Det var dock svårt att fullt tydligt urskilja hvad som tilldrog sig der nere. Jätteskuggan, ryttaren; som red Herrmans häst, hade hunnit ända inpå den första ryttaren. Någon strid tycktes förefalla; dock icze med blanka vapen. De båda skuggorna bildade tillsammans för några ögonblick en stor boll, som rullade fram öfver ängen: Engelbrekt ilade fram på den ifrån Wäsby mot