Dagens Nyheter – 4 juni 1867, sida 1

korna gick vägen genom skog, och det var endast genom pålitliga vägvisare, som icke tiden onödigt förspilldes. Detta gällde dock förnämligast Garpenbergs socken; genom hvars norra del han färdades. Ju närmare han sedan åter nalkades elfven desto mera bebyggd bleforten. Garpenbergs köppargrufvor gå ända upp till hedenhös i ålder, men skola hafvä fått sitt namn af de Garpar — såsom tyskarne under medeltiden hos oss kallades — hvilka bearbetade dem för Westeråsbiskopen Israel Erlandsson Engels räkning. Denne biskop, som? dog: år 1332 och sålunda tillhörFolkungatiden, underhöll vid sitt hof et mängd tyskar och var en bland de förste; som begynte bryta malm här i trakten och upptaga grufvor. Sedermera egdes de af Upsälakanikert och kyrkoherden i Tuna Nils Michaelsson; hvilken domkapitlet mot både drottning Margaretas och konung Eriks vilja valde till biskop 1396. ; Men som nämndt är gick Engelbrekts väg längre norrut genom denna säcken, och det var först när han kom nedåt Ry kyrka och Dalelfven, som han lemnade de stora skogarnas enslighet och högtidliga tystnad:? Ry kyrka är en af de äldsta i dessa trakter, såsom dess gråstensmurar antyda: En bonde från Fullista — der en af denna tidens mäktiga herrar Ake Johansson (Svarte Skåning) egde en del jordegendom — rodde Koriom öfver elfven; der denna utfaller i den stora Rysjön och der nu färjan går öfver vid Södernäs! Sedan han väl kommit in i Möklinta var färden jemförelsevis mycket lättare. Vägen gick här utefter den långa sändås, som, börjande straxt söder om Bysjön förtsätter oafbrutet i sydvestlig riktning