Dagens Nyheter – 3 juni 1867, sida 2

spångsplåga ligger i min väg eller icke,..: deras dagar äro räknade. Ea stusd derefter satt Engelbrekt till häst och red bort från Ornäs. Just som han red upp . på landsvägen mötte han gamle Ulf med den väldiga klubban. Gubben stod lutad mot en sten och tycktes invänta sin husbonde. — Du vill då icke hafva gamlen med; Engelbrekt? — sporde han, när Engelbrekt stannade framför honom. — Nej, vän Ulf, du skall se efter hus och hem; du och fader Jobannes! — Du har dock sett, att gubbens armar icke styfnat, både på sjön i natt och här mot korparna! Din fader och jag voro som bröder, och om det kommer något dig vid, och jag ej är med, huru skall jag då möta din fader en gång .:.: — Vore det ock så, Ulf! hvad mera...: jag är ju före dig hos min fader...? — Farväl då — sade gubben och lade klubban på sin axel — och Gud välsigne dig Eagelbrekt! Engelbrekt, tryckte vänligt den gamles hand. Derpå red han hastigt upp på vägen och försvann ar den gamles åsyn. Gubben stod qvar och såg på busken, bakom hvilken husbonden försvann, liksom väntade han att få se den kära gestalten åter skymta fram der bakom. Han kunde ju ångra sig, han kunde ju komma och vinka med handen; och då ville Ulf vara till hands. Men solen steg allt högre på himmelen, och Engelbrekt kom icke. i (Forts.) :nezntcöSBSVSSKCBaIaaaaaa