Dagens Nyheter – 1 juni 1867, sida 2

sin bädd, men hon såg tillsin förvåning, att han fedan vär en gammal man, fastännu det der barnsligt fromnia-leöndöt hvilade på hans läppar. En : förfärlig oro -betog henne, och allt tätare blef molnet öfver stjernån, öch allt häftigare vinkade handen: Slutigen öppnades dörren, hvatigenom hennes son skulle inträda. Det var dock ej han som kom, utan:en qvinna, men denna qviona bar Stigs ansigtsdråg, och den dfömrände sade liksom till:sig sjelf: det är Stigs dötteri Emellertid såg hon qvinnan; som hon kallade Stigs dotter, skynda fram till sängen, moliet vekundan för hetine och!hon fättade stjerman i sin håndsatät skyndade ut. ! Deräte var det mörk, kolsvart natt; men en kraftig harid kästade stjärnan mot:hirmlen, så att hön strålade at öfver allt Sverges land. Men sjelf työkte hon sig sitta På ett moln och se -tieder öfver Offäs öch-allt: Dalarna oöh allt! Svefge, och vid Hennes sida stodheanes man och framför döm begge: den männen söm : hön sett vid sonens hufvudgärd. Från molnet sågo de alla tre ynglingen med den-kraftiga afmen, som förmådde skingra det nättliga mörkret öfver Sverges land, och hon hörde sin :man?säga till den åndra: du börjäde, Eogelbrekt; Han der skall föllbordatis Så upplöste sig drömbilden åter, endast stjernav, som Hön sett i Eogelbrekts hand och vid ynglingens hjerta; fortför att stråla; ehuru den aflägsnade sig allt mera; på sähima gång som ljudet af hennes mans röst, Här hön tilltalade Engelbrekt; fortfor att tona ihennes öra, tills slätligen af alltsärimåäns endast detta! ljud återstod förnimbärt för höntes själ: F