Dagens Nyheter – 1 juni 1867, sida 2

Men drömmens skuggspel skiftade Snart i andra former. Hennes nan ochhåns gäst och de många qvinnorna bleknade bort och Hön tyckte sig se en fremmarde man stå lutad mot sitt svärd och betrakta hennes son; den tille Stig, hvilken låg i sömnen. Marinens anlete kunde hon ej rätt se, men det utstrålade ett skena derifrån, som gjorde hela hans åsyn blid och fager. Plötsligt lyftade mannen upp:sin venstra hand; och deruti höll han något skrifvet; hon kunde ej urskilja skriften, men det glänste som guld i handen. Menien lade den andra handen liksom välsignande på Stigs hufvud. Så upplöste sig den bilden och öfvergick omärkligt i en ny, men alltid såg hon mMannens båda händer, den ena,hvarär det alltjerit lyste, söm om en stjerfa legat der, den ändra pekande åt dörren till ett röm, som dock var fjefran från det, hvari hennes gon låg oth-sof. Hon följde riktningen af mannens finger, och så var hän inne i det utvisade rummet. Det var loftskammaren i husets hörra gafvel. Hon och hennes man hade der sina helgdagskläder förvarade. Det begagnades stundom till gästrum, hvarför der stoden :säng utmed ena väggen. Då tyckte hon sig se handen med :stjernan läggas i sängen, medan den andra handen liksom vinkade åt den sofvande Stig. Men i stället för handen tyckte hon sig:se en yngling isängen, och stjernan brann vid hans hjerta. Ett svart moln uppsteg i detsamma och lade sig öfver ynglingen med stjernan, så att blott en smal strimma af ljus vid molnets kaäter utvisade att stjernan ännu brann, och derunder vinkade den andra handen allt häftigare. Sonen tycktes dervid vilja resa sig upp ur