Dagens Nyheter – 31 maj 1867, sida 2

fotvandrarne; af hvilka Hans Djekne och Peder Ulfsson stodo på ena sidan om vägen och Engelbrekts dräng på den andra; stannade han sin häst. : — Guds fred; gode män! — helsåde han med en mild näston och stämma: — Gud signel — svarade männen: — Här ligger en störtad häst vid vägen ett stycke härifrån — vidtog åter ryttaren — kännen I den ryttaren; som haft så brådt i natt; eller hafven I måhända sett honom? — Vi komma från min gård.här invid — svarade Haus Djekne — och hafva ej sett hvad du talar om: i — Ar du då Hans Djekne till Jönshytta? — sporde ryttaren. — Ja väl; det är mitt namn! Du är då ingen främling här i trakten? i Ryttaren dröjde; och hans lifliga öga flög hastigt från den ene till den andre af männen vid landsvägskanten. — Trakten här — svarade ryttaren — känner jag väl och männen äfven; kände jagikreaturen lika godt; vore det väl. Bedrog jag mig ej, så tyckte jag mig dock hafva sett hästen der borta i Engelbrekts stall på Kårberget. Mannen som ridit den har då icke tagit in hos eder på Ornäs: — Det finnes flera gårdar i trakten än min — genmälte Hans Djekng — och har hästen störtat, så lärer väl ej ryttaren göra stor skada; Ur mitt stall har ingen häst gått ut; sedan jag kom hem i natt. i (Forts.)