Dagens Nyheter – 31 maj 1867, sida 2

— Mer än en synes denna natt rida söderut från Kårberget — sade Peder Ulfsson. — Men har denne; som nu är i antågande samma mål; som munken — inföll Hans Djekne — så likar det sig till; att han kommer något sent: — Han synes icke göra sig väl så brådt; som munken — svarade Peder Ulfsson — dock tyckes han rida raskare än den som blott vill skynda hem undan stormen. — Voro det ock så; som I sägen — inföll drängen — att den ryttaren; som nalkas; ville samma väg; som fader Johannes; och visste han; att denne vore före honom; så skulle han likväl aldrig hinna honom. Fader Johannes tog Herrman Bermans häst; och likare springare än Brand finnes icke i något stall i Dalarna; om han så finnes i Sverges rike: — Godt och väl med hästen; dräng; men kan fader Johannes också hålla ut en ridt; sådan som han nu tycktes hafva i sinnet? — frågade Ornäsherren: . — Derom vet jag intet att säga — genmälte drängen — men så mycket är visst; att vigtiga saker hafva timat, sedan jag red från Kårberget; eftersom fader Johannes rider sjelf och icke skickat någon annan i sitt ärende. Härunder fortsatte männen sin väg i sydlig riktning åt Thorsångs kyrka till. Men ryttaren; som hördes komma norr ifrån; nalkades allt mer; och snart hördes ljudet af hans häst så nära; att de tu stannade för att invänta honom och låta honom rida förbi. Och ryttaren kom: Han red en stor och stark häst; men sjelf var han liten och spönslig till växten: När han var midtför de tre