Dagens Nyheter – 31 maj 1867, sida 2

Stockholms-N yheter. Sommaren gjorde så att säga sitt inträde i Stockholm i går. Från en under förmiddagen molnfri himmel gjöt solen sitt rika flöde af ljus och värme och väckte icke blott förhoppning om en solig och glad sommardag, utan gaf äfven löfte om att vinterns och köldens välde nu ändtligen för en tid skulle vara brutet. Man beredde sig att få sin lilla del af dagens glädje, och redan tidigt på förmiddagen såg man talrika skaror tåga ut till Ladugårds gärdet; der 1:sta klassens beväring från Stockholms stad och län uppslagit sina tält. Det var någonting riktigt nytt att få andas sommarluft, att nödgas söka skuggornas svalka — och der något nytt är att finna, der är Stockholmaren gerna med; der visar han gerna sitt nyfikna och förnöjda ansigte: Och glada och förnöjda anleten såg man öfverallt: Främlingar, som i går eftermiddag gjorde en utfart till Djurgården, blefvo helt visst öfvertygade om att Stockholm; utom sitt läge och sina omgifningar, äfven har mycket annat vackert att bjuda på; Och fastän vår natur ännu knappt har något grönt att bjuda på, fastän cjordenes anletec är grått och träden sakna blad, så kunde man dock i går göra en spatsertur midtigenom den mest prunkande vegetation af sköna lefvande blommor: Nästan hvartenda fönster vid Arsenals-, Fyrverkareoch Storgatorna var uppfyldt af sådana; den mest tjusande färgprakt, från liljans hvita skärhet till rosens glödande karmosin; förnöjde de förbifarandes blickar och mången blåögd aförgät mig eja nickade bakom fönsterrutorna. Den blixtrande korselden från de skönas ögon var törhända för mången farligare att tränga igenom, än om det gällt att våga en dust mot alla våra skärgårdsartillerister och flottans reservstat på köpet: Till centralpunkten för Stockholms sommarlif; Djurgården; vändes på eftermiddagen allas tankar och steg, och der blef snart trångt om plats; icke blott på restaurationerna, utan äfven på slätten och på de öppna platserna och gångstigarna bortåt Bellmansro; Från Blåporten; Hasselbacken och Pohlsro helsades de besökande med musik. Vid 5-tiden började den fina verlden rulla ut i eleganta ekipager och ännu elegantare toiletter till Djurgårdens gråa lunder. Tyvärr visade sig himmelen då äfven grå och började sända ned en och annan varnande regndroppe. Djurgårdsslätten erbjöd då den mest brokiga tafla man gerna kan få se. Kasperleteatern var i full verksamhet att roa sin talrika och tacksamma publik, akrobaterna slogo sina kullerbyttor med gladt lynne och leende ansigte, positivernas och fiolernas toner blandade sig med harpspelares kling-klang, i Tivoli åkte man friskt undan å rutschbanan eller tog sig en sväng i paviljongen; affärerna på singelbacken försiggingo ännu i all sköns lugn, och öfver det glada stojet hörde man det dofva bullret af kägelbanornas rullande klot; Lifgardets till häst officerskår gjorde med sin chef; generalmajor Björnstjerna; i spetsen vid sextiden en ridtur öfver Djurgården, och straxt derefter anlände konungen till häst, ledsagad af sin stab och några lifgardister; af hvilka fyra stoltserade i den bekanta OCarl-XII:s-uniformen; Några minuter derefter kommo drottningen, enkedrottniagen och prinsessan Lovisa åkande i en vagn och efter dem hertiginnan Sofia med sina tre äldsta söner; De kungliga fruntimmernas svit var ganska fåtalig: Molnen skockade sig alltmer tillsamman, regndropparna började falla allt tätare på hvarandra — och mer behöfdes ej för att, snart sagdt; inom ett ögonblick skingra de täta folkskarorna: Man trängde sig in på schweitzerierna; på cirkusteatern; och de, som ej fingo yum der, skyndade ned till ångbåtarna och ——?.-—— 6602 af de Amtalada höstarna mAnh med an etnhat