Dagens Nyheter – 31 maj 1867, sida 1

— så sannt mig Gud hjelpe; jag hade god lust att redan denna natt börja leken. :: — Du sade det; Hans; jag är färdig; när du vill. Det är en skam för män att låta behandla sig som oskäliga djur: Dock synes det mig vara god tid i morgon arla; och du lärer väl behöfva tid att rasta dina svenner: — Rätt så, i morgon arla draga vi åstad::: Här måste handlas med kraft; vill fogden dansa; nog skall vi spela upp en låt för honom; så att han ej glömmer oss i brådkastet. Herren till Ornäs strök häftigt sina händer mot hvarandra och vandrade oroligt upp och ned i römmet. Derunder öppnades dörren och en främmande sven inträdde. Han stannade i sin vandring midt för svennen och borrade sina ögon i honom: — Med förlof, Gud signe — sade svennen och strök af sig den runda hatten: — Hvem är du, sven, och hvad är ditt ärende? — dundrade Hans emot honom. — Jag kom hit i eftermiddags från Kårberget — svarade drängen — jag har ridit i förväg med hästar åt Engelbrekt Engelbrektsson och hans sven Herrman Berman. — Godt; sköt väl om dem och spara ej på fodret, dräng! Annu finnes väl en kappe hafra eller par för min vän Engelbrekts hästar: Se dig ock sjelf till godo! -— Hvarthän ämnar sig din herre? -— Du kommer långväga från — genmälte drängen — som ej vet hvad männen veta litet hvar i bygderna redan, att Engelbrekt skall draga till kungen och klaga på fogden;