Dagens Nyheter – 29 maj 1867, sida 3

ringen, att hon, uven svagsinta Kerstin, kommit till gillesgården och genom sitt uppträdande skrämt mördaren; föreföll helt naturlig. Åldermannen och stolbröderna giugo derför uppåt gården, och bröderna och systrarna följde, och slutligen var den stora gården tom, och Engelbrekt stod ensam vid den mördade och grefvens dotter: ) Endast en af bröderna hade stannat: Det var Björn i Warggården: — Jag förstår dig; Engelbrekt — sade han och fattade Enogelbrekts hand — ty jag känner Belgstitigs dotter; men hvad du och jag veta, vet ingen mera; låt mig derför hjelpa dig. Din Herrman är också mig kär, och vid Sanct Orjan hade icke: min björn slagit den falske brodern ihjel så skulle Björn sjelf gjort det. Engelbrekt tryckte hans hand; Derpå togo de den sårade i sina armar och, buro honom ut ur gillesgården, och Agnes följde, måbända mera medvetslös än björnen, som gick bredvid henne tätt efter sin herre. Andra afdelningen. I; En natt på Ornäs, Ungeför 5 fjerdedels mil från Falun. ligger jen gammal frälsegård, hvars namn har en egen klang för hvarje, svenskt öra, och liksom för honom åter till förra tider, då hans folk i sin ungdomskrafis rika fullhet bröt sig en väg till ljus och frihet. Det är Ornäs. . Gården har ett vackert läge med utsigt öfver den stora sjön Runa ochen sydvestlig fjärd af